Vanliga frågor – förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism

Penningtvätt handlar om att dölja pengarnas ursprung, när pengarna har förvärvats genom brott. Penningtvätt föregås alltid av något annat brott, t.ex. ekonomi- eller narkotikabrott. Vid penningtvätt försöker man få medel som skaffats genom dessa föregående brott att se lagliga ut.

Med finansiering av terrorism avses verksamhet där man direkt eller indirekt tillhandahåller eller samlar in tillgångar för terroristbrott. Det är straffbart att finansiera eller försöka finansiera en terroristgrupp eller en enskild terrorist. Centralen för utredning av penningtvätt, som finns vid Centralkriminalpolisen, tar emot rapporter om misstänkt finansiering av terrorism.

Penningtvätt är inte alltid uppenbar eller lätt att upptäcka, men följderna är allvarliga. Av denna orsak är det viktigt att vara medveten om faktorer som eventuellt kan peka på penningtvätt.

Till exempel följande åtgärder kan vara tecken på penningtvätt eller finansiering av terrorism:

• Onormala penningöverföringar eller transaktioner som inte förefaller stämma överens med kundens eller personens normala verksamhet.
• Stora kontantinsättningar eller ovanligt stora kontoreserver, där det inte har getts en tillräcklig och tillförlitlig förklaring till medlens ursprung
• Samma person har öppnat flera konton, där det görs många små insättningar
• Personen undviker att svara eller är klart motvillig att svara på frågor om sin förmögenhet
• Inkonsekventa uppgifter, som kan synas som ologiska uppgifter i inlämnade dokument (också t.ex. att samma person använder flera ID-handlingar)
• Komplicerade finansiella arrangemang eller överföringar av medel vilkas syfte är att vilseleda utomstående och dölja medlens ursprung
• Kunden skyller på brådska och vill att transaktioner ska skötas enligt en exceptionell snabb tidtabell
• De förhandsuppgifter och syften med användningen av produkterna eller tjänsterna som kunden uppgett motsvarar inte den faktiska användningen
• Den yrkesbeteckning eller löneinkomst som kunden uppgett står inte i proportion till nivån på transaktionerna eller typen av transaktioner
• Kontoinnehavaren bedriver inte affärsverksamhet, men kontor används för olika kommersiella transaktioner
• Flera personer har rätt att använda kontot, men de tycks inte har några familjeband eller stå i affärsförhållande till varandra

Tillsynen över förhindrandet av penningtvätt grundar sig på flera lagar. Lagarna finns på sidan Lagstiftning.

Det har konstaterats internationellt och även nationellt att penningspel medför en risk för penningtvätt. När det gäller penningspel avses risken för finansiering av terrorism vara betydligt mindre än risken för penningtvätt. Penningspel och penningspelsverksamhet kan utnyttjas till exempel för att maskera ursprungen av medel från olaglig verksamhet eller i förvaring av medel från olaglig verksamhet. Det är viktigt att det vid penningspelsverksamhet tas hänsyn till risken för missbruk och att man förhindrar, övervakar och ingriper aktivt i dem. Att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism på ett effektivt sätt ligger i hela samhällets intresse.

• Finansministeriet
• Finlands Advokatförbund
• Gränsbevakningsväsendet
• Tullen
• Regionförvaltningsverket i Södra Finland
• Finansinspektionen
• Centralen för utredning av penningtvätt vid Centralkriminalpolisen
• Polisstyrelsen/Lotteriförvaltningen
• Patent- och registerstyrelsen
• Skatteförvaltningen
• Skyddspolisen

• Aktionsgruppen för förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism (FATF, Financial Action Task Force)
• Europeiska kommissionen
• Europeiska unionens råd
• Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)
• Europeiska bankmyndigheten (EBA)
• Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa)
• De nordiska och baltiska finanstillsynsmyndigheternas samarbetsgrupp

De rapporteringsskyldiga som anges i penningtvättslagen, såsom banker och försäkringsbolag, ska utifrån ett riskbaserat tillvägagångssätt ha egna förfaranden och minimikriterier för kundkännedom, som de iakttar i sina kundförhållanden. I penningtvättslagen föreskrivs även om de rapporteringsskyldigas skyldighet att identifiera och känna sina kunder samt att vid behov utreda ursprunget till medel som ingår i en transaktion. De rapporteringsskyldiga ska också följa utvecklingen av kundförhållandena och användningen av tjänster som en del av sina processer för riskhantering och internkontroll. Uppföljningen omfattar exempelvis kundens användning av finansiella tjänster, kundernas insättningar, betaltrafik och placeringsverksamhet eller kundens användning av försäkringstjänster. De rapporteringsskyldiga har också utredningsskyldighet, vilket betyder att om den rapporteringsskyldiga upptäcker en transaktion som är tvivelaktig eller avviker från det normala, ska man utreda transaktionens syfte och grunder och utifrån denna utredning bedöma huruvida det finns anledning att lämna en anmälan till centralen för utredning av penningtvätt.

PRS registrerar förmånstagaruppgifter i handelsregistret och lämnar ut uppgifterna till dem som använder uppgifterna i enlighet med lag. Detta gäller särskilt tillsynsmyndigheter och rapporteringsskyldiga. PRS har även en roll som tillsynsmyndighet. PRS övervakar att revisorer iakttar de förpliktelser som bestäms i penningtvättslagen.

Skatteförvaltningen har omsorgsplikt, vilket innebär att Skatteförvaltningen rapporterar om tvivelaktiga transaktioner gällande penningtvätt eller finansiering av terrorism till Centralen för utredning av penningtvätt. Dessutom producerar Enheten för utredning av grå ekonomi vid Skatteförvaltningen fullgöranderapporter som stöd för andra myndigheter.

Skatteförvaltningen ansvarar för att man i dess verksamhet ser till att uppmärksamhet riktas på förhindrande och avslöjande av penningtvätt och finansiering av terrorism. Enligt lagen är Skatteförvaltningen inte rapporteringsskyldiga, men dock har omsorgsplikt.  Således rapporterar Skatteförvaltningen om tvivelaktiga transaktioner som gäller penningtvätt eller finansiering av terrorism för Centralen för utredning av penningtvätt. 

Tvivelaktiga transaktioner kan upptäckas inom all skattekontroll, till exempel vid skatterevision, registrering, behandling av inlämnade deklarationer eller vid uppföljning av betalningsrörelse. 

Skatteförvaltningen deltar aktivt i olika myndighets- och intressentgruppssamarbeten såväl i Finland som på internationella forum. Anställda vid Skatteförvaltningen är utbildade i att identifiera penningtvätt och finansiering av terrorism. Skatteförvaltningen använder bland annat OECD:s handbok för identifiering av penningtvätt som utarbetats för skatteförvaltningar samt en stor mängd annat internt utbildningsmaterial.

Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi hjälper tillsynsmyndigheterna att förebygga penningtvätt och terrorism med ett rapporteringsdatasystem.

Indikatorerna för penningtvätt är i hög grad desamma som motsvarande riskfaktorer inom grå ekonomi och ekonomisk brottslighet. Skatteförvaltningen beaktar penningtvätt i den förebyggande verksamheten av grå ekonomi, registrering, efterhandskontroll och betalningsrörelse, på samma sätt som övrig brottslig verksamhet.

Skatteförvaltningen kan få information för att förhindra, avslöja och utreda förbrott till misstänkt penningtvätt, dvs. här skattebrott, och föra sådana ärenden till undersökning. Skatteförvaltningen får inte information från Centralen för utredning av penningtvätt på begäran.

Ansvarsmyndigheten för ekonomiska sanktioner i Finland är utrikesministeriet, och det finns mycket information på deras webbplats om hur sanktioner införs och efterlevs. Det är utsökningsverket som svarar för genomförande av sanktioner. Sanktionsrelaterade ärenden överförs till polisens ansvarsområde om det finns tecken på att sanktioner kringgås.

Det föreskrivs i strafflagen om regleringsbrott vars rekvisit uppfylls vid brott mot sanktionsreglering eller försök till det. Om den rapporteringsskyldiga observerar sådan verksamhet ska en rapport om tvivelaktig transaktion lämnas om ärendet. Sanktionsrelaterade penningtvättsrapporter behandlas intensivt på centralen för utredning, och uppgifter lämnas ut till exempelvis polisinrättningar, Tullen, skyddspolisen, utsökningen och utländska utredningscentraler.

I Gränsbevakningsväsendets verksamhet strävar man efter att upptäcka tecken på penningtvätt. I allmänhet görs observationerna antingen i samband med Gränsbevakningsväsendets gränskontroll- eller brottsbekämpningsuppdrag. Om Gränsbevakningsväsendet i sin verksamhet upptäcker tecken på penningtvätt, överförs behandlingen av ärendet till Centralkriminalpolisen och Tullen.

Centralkriminalpolisen fattar beslut om frysning av en persons tillgångar om förutsättningarna i lagen om frysning av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism uppfylls. Bland annat då personen skäligen kan misstänkas för, är föremål för straffanspråk eller personen har blivit dömd för ett terroristbrott, är CKP förpliktad att frysa personens tillgångar.

Det är utsökningsverket som svarar för verkställigheten av beslutet, och utsökningsverket ser också till att frysningen inte gäller tillgångar som behövs för att:

• täcka mat-, boende- och hälsovårdskostnader eller andra motsvarande behövliga kostnader för den fysiska person som är föremål för beslutet eller personer som denne försörjer,

• betala skatter, avgifter av skattenatur, myndighetsavgifter eller obligatoriska försäkringsavgifter eller kostnader för skötseln av tillgångarna,

• betala skadestånd eller uppfylla en förpliktelse där betalningsskyldigheten har uppkommit före frysningsbeslutet, förutsatt att betalningsmottagarens tillgångar inte är frysta.

Den vanliga konsumenten bidrar till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism bäst genom att besvara finansbranschens aktörers och myndigheternas frågor om kundkännedom korrekt. Aktörerna har lagstadgad skyldighet att ställa frågor till kunden, så frågorna innebär inte direkt att kunden misstänks för delaktighet i penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Det är viktigt att konsumenten alltid kontaktar sin tjänsteleverantör samt vid behov polisen med låg tröskel, om hen misstänker bedrägeri eller annan tvivelaktig verksamhet i anslutning till finansiella tjänster.

Privatpersoner kan göra anmälan anonymt via polisens nättips.

Penningtvätt är inte straffbart endast i uppsåtliga fall, eftersom en person som på grund av grov oaktsamhet gjort sig skyldig till en gärning som uppfyller rekvisit för penningtvätt också kan dömas för penningtvätt av oaktsamhet. Det kan t.ex. vara fråga om en situation där någon tar emot egendom under klart avvikande förhållanden, varvid mottagaren har vägande skäl att vara  misstänksam om tillgångarnas ursprung.

Enligt lagen ska banken och en annan rapporteringsskyldig bevara namnet på dokument som använts för att kontrollera identiteten, dokumentets nummer eller någon annan identifieringsuppgift och dokumentets utfärdare. Alternativ får en kopia av dokumentet bevaras. Banken eller till exempel försäkringsbolaget får således ta en kopia av kundens identitetsbevis.
Uppgifter om kundkontroll och bevarande av uppgifterna i penningtvättslagen
 

Banken ska identifiera sina kunder och kontrollera deras identitet vid etablering av ett fast kundförhållande eller senast innan kunden får bestämmanderätt över de medel eller annan egendom som ingår i transaktionen eller innan transaktionen har slutförts. Dessutom ska banken identifiera sina kunder och kontrollera deras identitet i vissa situationer som föreskrivs i penningtvättslagen eller andra lagar som reglerar finansbranschen, t.ex. om en tidigare kontroll av identiteten inte har varit tillräcklig eller banken misstänker att den inte varit tillförlitlig. Banken ska i efterhand kunna visa den myndighet som övervakar bankens verksamhet vilken identitetshandling kontrollen av kundens identitet har baserat sig på.

Kundidentifiering och kontroll av kundens identitet i penningtvättslagen

Med ett kundförhållande som omfattar de grundläggande banktjänsterna avses ett kundförhållande där kunden enbart har ett betalkonto, betalkort och nätbanken till sitt förfogande.

Följande uppgifter är behövliga och nödvändiga för banken när ett grundläggande bankförhållande etableras och upprätthålls

• kundens namn, adress, personbeteckning, nationalitet
• har kunden något betydande offentligt uppdrag eller är kunden en sådan persons familjemedlem eller medarbetare till en sådan person
• kundens levnadsförhållande som beskriver kundens ekonomiska ställning (t.ex. löntagare, pensionär, studerande)
• är det fråga om kundens huvudsakliga bankkundförhållande
• ursprung eller källa till medel och regelbundna transaktioner/penningflöden
• uppskattning av beloppet av kundens regelbundna betaltrafik
• uppskattning av beloppet av kundens utlandsbetalningar och grunden för betalningarna.

När det gäller andra kundförhållanden än sådana som omfattar de grundläggande banktjänsterna kan det vara motiverat för banken att utöver ovannämnda frågor även be att få andra uppgifter som påverkar kundkännedomen. Vilka uppgifter som behövs beror på kundförhållandets art och omfattning.

Varje bank eller annan rapporteringsskyldig bestämmer själv vilka frågor som de ställer till sina kunder för att få reda på uppgifter om kundkontroll. I lagen fastställs de kunduppgifter som rapporteringsskyldiga åtminstone ska bevara. Utöver dessa minimiuppgifter kan en rapporteringsskyldig fråga efter andra uppgifter av kunden, om den rapporteringsskyldiga utifrån sin riskbedömning anser att uppgifterna behövs.

Banken frågar kunden om uppgifter om användningen och den planerade användningen av banktjänster, för att banken bättre ska kunna bedöma vilken slags användning av banktjänster och vilka transaktioner som hör till kundens normala verksamhet. När banken har en uppfattning om kundens normala verksamhet kan den bättre identifiera transaktioner som avviker från det normala och vid behov utreda medlens ursprung. Det är bankens lagstadgade skyldighet att identifiera och utreda transaktioner som avviker från det normala.

Inhämtande av uppgifter om kunder i penningtvättslagen 
 

Banker och andra rapporteringsskyldig ska ha aktuella och relevanta uppsättningar av alla handlingar och uppgifter som gäller kundkännedom och kundernas affärstransaktioner. Detta förutsätter att uppgifterna kontrolleras och utreds med jämna mellanrum. Bankerna och andra rapporteringsskyldiga bestämmer utifrån sin riskbedömning hur ofta och i vilka situationer man frågar kunderna om uppgifter.

Uppgifter om kundkontroll och bevarande av uppgifterna i penningtvättslagen

Banken och andra rapporteringsskyldiga ska enligt lagen på lämpligt sätt utreda om en kund eller kundens verkliga förmånstagare vid den aktuella tidpunkten är eller har varit en person i politiskt utsatt ställning eller en sådan persons familjemedlem eller medarbetare. Banker och andra rapporteringsskyldiga frågar inte efter kundernas politiska ståndpunkt.

Personer i politiskt utsatt ställning och sådana personers familjemedlemmar och medarbetare berörs av skärpta åtgärder för kundkännedom, som bankerna och andra rapporteringsskyldiga genomför.

Skärpta åtgärder för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning i penningtvättslagen

Det finns inte något heltäckande offentligt register över personer i utsatt politisk ställning. Personer i politiskt utsatt ställning hittas i de flesta fall i offentliga källor, men personer i deras närmaste krets och deras medarbetar hittas sällan där. Av denna orsak frågar banker och andra rapporteringsskyldiga efter saken direkt av kunderna. 

Verklig förmånstagare är en person som antingen äger företaget eller annars utövar bestämmande inflytande i företaget. Minst ett av följande kriterier ska vara uppfyllda för att en person ska vara verklig förmånstagare

• Hen äger mer än 25 procent av aktierna i företaget direkt eller indirekt via ett annat företag.
• Hen utnyttjar mer än 25 procent av rösträtten i företaget direkt eller indirekt via ett annat företag.
• Hen utövar på annat sätt faktiskt ett bestämmande inflytande i företaget.

Identifiering av verkliga förmånstagare i penningtvättslagen

Banker, försäkringsbolag och andra aktörer i finansbranschen ska enligt penningtvättslagen identifiera och känna sina kunder och samla in uppgifter om dem. Uppgifter om verkliga förmånstagare hör till de uppgifter som ska samlas in om kunder.

Uppgifter om kundkontroll och bevarande av uppgifterna i penningtvättslagen

De flesta företagen ska lämna en anmälan till handelsregistret om sina verkliga förmånstagare och efter det hålla uppgifterna uppdaterade i handelsregistret. PRS lämnar ut uppgifter om verkliga förmånstagare i handelsregistret till myndigheterna och centralen för utredning av penningtvätt utan att företaget i fråga underrättas om saken på förhand. Även utländska tillsynsmyndigheter kan begära uppgifter om verkliga förmånstagare direkt från PRS.

Banker och andra rapporteringsskyldiga måste utreda en kunds verkliga förmånstagare för att uppfylla sin skyldighet att känna sina kunder. PRS lämnar på ett s.k. förmånstagarutdrag ut uppgifter om företagets registrerade förmånstagare till dem som avser att använda dem för ett syfte som avses i penningtvättslagen. Sådana är i praktiken utöver myndigheterna även bl.a. banker, försäkringsbolag och andra finansinstitut, som har skyldighet att känna sina kunder. De rapporteringsskyldiga kan utnyttja uppgifterna på PRS förmånstagarutdrag när de utreder uppgifter om verkliga förmånstagare, men de får ändå inte förlita sig enbart på de registrerade uppgifterna om förmånstagare när de fullgör sin kundkännedomsskyldighet. De rapporteringsskyldiga är dessutom skyldiga att underrätta PRS, om de upptäcker brister eller inkonsekvenser i de förmånstagaruppgifter som antecknats i handelsregistret. Syftet med detta är att säkerställa att de registrerade uppgifterna om de verkliga förmånstagarna är korrekta och uppdaterade.

De flesta företag, bland annat aktiebolag (dock inte börsbolag) och andelslag, måste lämna in en avgiftsfri anmälan om sina förmånstagare. Företagare med firma lämnar inte in någon anmälan. Läs mer på prh.fi om företag som måste lämna in anmälan om förmånstagare.

Lämna in anmälan utan dröjsmål i följande fall 

• Företaget har inte anmält sina förmånstagaruppgifter till handelsregistret mellan 1 juli 2019 och 1 juli 2020. 
• Förmånstagaruppgifterna har ändrats. 
• Ett nytt företag har registrerats. 
• Du är inte längre företagets förmånstagare. 

Observera att anmälan om förmånstagare måste lämnas in även om företaget anser att det inte har förmånstagare enligt penningtvättslagen.

Lämna in din anmälan i e-tjänsten på ytj.fi. Gå till prh.fi för att läsa anvisningarna om anmälan om förmånstagare.

En anställd i bokföringsbyrån kan lämna in anmälan om du har auktoriserat den anställda att lämna in handelsregisteranmälningar på ditt företags vägnar. Du auktoriserar personen i e-tjänsten på ytj.fi. Läs mer om auktoriseringar på ytj.fi.

Efter att du lämnat in anmälan ska du hålla uppgifterna uppdaterade. Om uppgifterna ändras, lämna in en ny anmälan om förmånstagare. Gå till prh.fi för att läsa anvisningarna om anmälan om förmånstagare.

Det anges på företagets handelsregisterutdrag och i Patent- och registerstyrelsens (PRS) informationstjänst Virre om företaget har anmält förmånstagaruppgifterna. I Virre kan du göra en avgiftsfri sökning genom att använda FO-numret. Uppgift om en inlämnad förmånstagaranmälan syns i sökresultatet i företagets grunduppgifter. Gå till informationstjänsten Virre.

I praktiken kan företagets verksamhet försvåras om det inte lämnar in anmälan. Till exempel banker, bokföringsbyråer och advokatbyråer är skyldiga att identifiera sina kunder och kontrollera deras förmånstagaruppgifter. Enligt bestämmelserna i företags- och organisationsdatalagen kan den som försummar anmälningsskyldigheten dömas till böter. Att avsiktligt anmäla oriktiga uppgifter är ett registeranteckningsbrott enligt strafflagen. Om uppgifterna är bristfälliga eller har ändrats, lämna alltid in en anmälan till PRS utan dröjsmål.

Banker och andra rapporteringsskyldiga har lagstadgad skyldighet att utreda och bevara uppgifter om verkliga förmånstagares namn, födelsetid och finska personbeteckning eller, om sådan saknas, medborgarskap.

Som verkliga förmånstagare i ideella föreningar betraktas styrelsemedlemmar som är antecknade i föreningsregistret, och därför ska banker och andra rapporteringsskyldiga fråga efter och bevara uppgifter om varje styrelsemedlem i en förening.

Uppgifter om kundkontroll och bevarande av uppgifterna i penningtvättslagen

Bankerna ska ha tillräckliga och aktuella uppgifter om bland annat kundens verksamhet, ekonomiska ställning och medlens ursprung. Vid behov ska bankerna också utreda ursprunget till och syftet med medel som hänför sig till en enskild transaktion samt uttag eller insättning av medel.

Bankerna ska själva bestämma de situationer eller kriterier som gör att man ber kunden att utreda ursprunget till och syftet med medlen. Finansinspektionen eller lagstiftaren har inte utfärdat någon föreskrift om vid hur stora kontantuttag eller kontantinsättningar som förfrågan om medlens ursprung ska fyllas i, utan varje bank bestämmer kriterierna själv.

Banken kan också i efterhand be om en utredning om syftet med medel som tagits ut i en automat.

Med kvitton är det möjligt att bevisa ursprunget till medlen, och därför ber bankerna ofta om kvitton i samband med kontantinsättningar.

Banken kan dessutom be kunden om någon annan skriftlig utredning om ursprunget till de medel som ska sättas in på kontot samt intyg över affärsverksamheten, registerutdrag eller andra dokument såsom köpebrev eller testamente.

Bankerna ska ha tillräckliga och aktuella uppgifter om bland annat kundens verksamhet, ekonomiska ställning och medlens ursprung. Vid behov ska bankerna också utreda ursprunget till och syftet med medel som hänför sig till en enskild transaktion samt uttag eller insättning av medel.

Du får ha med dig hur mycket kontanter som helst. Om du har med dig kontanter till ett värde av 10 000 euro eller mer och du lämnar EU-området eller anländer till EU, ska du dock lämna en anmälan till Tullen om kontanterna.

Tullens lagstadgade uppgift är att övervaka transporter av kontanta medel. På det sättet förebygger Tullen penningtvätt och finansiering av terrorism.

Du kan fylla i en anmälan om kontanta medel på förhand på Tullens webbplats och skriva ut den till Tullen. Vid behov kan du få blanketten hos Tullen. Visa upp utskriften och kontanterna för Tullen när du lämnar EU-området eller när du anländer till EU. Tills vidare går det inte att göra anmälan elektroniskt.
 

Om du har med dig 10 000 euro eller mer, fyll då i anmälan om kontanta medel som finns på Tullens webbplats och visa upp den och kontanterna för Tullen. I blanketten begärs bl.a. dina personuppgifter, uppgifter om var pengarna kommer ifrån och vad de ska användas till. Kontrollera också på förhand vilka regler om införsel av kontanta medel som gäller för det land du reser till.

Du behöver inte lämna in en anmälan till finska Tullen när du reser inom EU-området. Kontrollera dock på förhand vilka reglerna om kontantinförsel gäller i landet dit du reser, eftersom man i vissa EU-länder måste anmäla kontanter fastän man bara reser inom EU-området. 
 

Det spelar ingen roll vems pengar du har med dig. Du ska göra en anmälan till Tullen gällande alla kontanta medel om det är sammanlagt 10 000 euro eller mer och du lämnar EU-området eller anländer till EU. I blanketten för anmälan måste man berätta vem som äger kontanterna. 

Du kan få böter. Det kan också leda till en brottsutredning och därpå följande rättegång.

Med kvitton är det möjligt att bevisa ursprunget till medlen, och därför ber bankerna ofta om kvitton i samband med kontantinsättningar.

Bankerna ska ha tillräckliga och aktuella uppgifter om bland annat kundens verksamhet, ekonomiska ställning och medlens ursprung. Vid behov ska bankerna också utreda ursprunget till och syftet med medel som hänför sig till en enskild transaktion samt uttag eller insättning av medel.

Kundkännedomen förutsätter att banker och andra rapporteringsskyldiga vet på vems uppdrag och med vems medel transaktioner utförs. De rapporteringsskyldiga har lagstadgad skyldighet att be kunden förklara i vilket syftet hen ska använda tjänsterna samt uppgifter om kundens verksamhet, ekonomiska ställning och skötsel av ärenden.

I vissa situationer kan dessa utredningar kallas "blankett om penningtvätt" eller "frågor om penningtvätt", trots att det i princip gäller en kartläggning av uppgifter som enligt lag behövs för kundkännedom.

En rapporteringsskyldig har också rätt att fråga om ursprunget till medel som ska sättas in på ett konto och i vilket syfte medlen ska användas. Banken kan exempelvis be kunden om en skriftlig utredning om ursprunget till de medel som ska sättas in på kontot samt intyg över affärsverksamheten, registerutdrag eller andra dokument såsom köpebrev eller testamente.

Om banken eller en annan rapporteringsskyldig inte får de uppgifter om kundkontroll som penningtvättslagen förutsätter och uppgifter om medlens ursprung av kunden, får den rapporteringsskyldiga inte etablera ett kundförhållande, genomföra transaktioner eller upprätthålla ett affärsförhållande.

Banken får inte heller utföra en betalningstransaktion via ett betalkonto, om den inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av kunden.

I sista hand kan den rapporteringsskyldiga bli tvungen att begränsa kundens användning av tjänster eller säga upp kundförhållandet, om uppgifterna inte fås, eftersom den rapporteringsskyldige enligt lagen då inte får genomföra transaktioner eller upprätthålla kundförhållandet.

Kundkännedom i penningtvättslagen

I Finland ska en penningspelssammanslutning identifiera kunden och kontrollera dennes identitet vid ställande av insatsen om spelarens penninginsats uppgår till minst 2 000 euro som en betalning eller flera med varandra sammanhängande betalningar. Denna gräns på 2 000 euro har föreskrivits i lagen om penningtvätt och den är tvingande. Kunden ska också identifieras och dennes identitet kontrolleras ifall det är fråga om en tvivelaktig transaktion eller om penningspelssammanslutningen misstänker att medel som ingår i transaktionen används för finansiering av terrorism eller för straffbart försök till detta. Eftersom identifieringen och identitetskontrollen ska i de ovannämnda situationerna göras innan transaktionen slutförs behöver penningspelssammanslutningen fråga kunden om identitetsbevis i samband med penningspel.

I Finland ska en penningspelssammanslutning identifiera kunden och kontrollera dennes identitet vid utbetalning av vinsten om spelarens vinstutbetalning uppgår till minst 2 000 euro som en betalning eller flera med varandra sammanhängande betalningar. Denna gräns på 2 000 euro har föreskrivits i lagen om penningtvätt och den är tvingande. Kundens identitet ska också kontrolleras ifall det är fråga om en tvivelaktig transaktion eller om penningspelssammanslutningen misstänker att medel som ingår i transaktionen används för finansiering av terrorism eller för straffbart försök till detta. Eftersom identifieringen och identiteskontrollen ska i de ovannämnda situationerna göras innan kun-den får medlen som ingår i transaktionen behöver penningspelssammanslutningen fråga kunden om identitetsbevis innan den utbetalar vinsten till kunden.

En rapport ska lämnas om den rapporteringsskyldiga upptäcker något tvivelaktigt i kundens verksamhet. Det kan exempelvis handla om:

• kundens ovilja att identifiera sig

• ett uppdrag som inte verkar ha någon företagsekonomisk grund

• tvivelaktigt ursprung av tillgångar

• ett försök att kringgå sanktioner eller

• ett arrangemang där kontaktpersonen för ett uppdrag inte verkar vara den person som utifrån KYC-uppgifterna eller handelsregistret borde ta hand om företagets angelägenheter.

En rapport om tvivelaktig transaktion ska lämnas även om den rapporteringsskyldiga har vägrat ta uppdraget eller sagt upp kundrelationen. Det är omöjligt att förteckna tvivelaktiga transaktioner uttömmande då det finns tiotals rapporteringsskyldiga sektorer och ekonomiskt beteende varierar väldigt mycket beroende på kund- och uppdragstypen.

Enligt lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism spelar kundkontrollen en viktig roll när de rapporteringsskyldiga identifierar tvivelaktiga transaktioner. När det finns kännedom om kundens och referensgruppens normala ekonomiska beteende, är det möjligt att upptäcka transaktioner som avviker från dem och överväga om det finns skäl att lämna en rapport om tvivelaktig transaktion i ärendet.

Den rapporteringsskyldiga behöver inte bevisa att det handlar om penningtvätt, ett förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism i ärendet, utan det räcker att den rapporteringsskyldiga misstänker att det finns något tvivelaktigt i ärendet. En rapport om tvivelaktig transaktion är således ingen brottsanmälan.

Om du är rapporteringsskyldig ska du utan dröjsmål till Centralen för utredning av penningtvätt rapportera en tvivelaktig transaktion du lagt märke till eller misstanke om finansiering av terrorism. Du kan använda den elektroniska rapporteringsapplikationen med denna länk. Av särskilda skäl kan rapporteringen också ske via en krypterad anslutning eller på något annat datasäkert sätt.

Centralen för utredning av penningtvätt underrättar inte den som en rapport om tvivelaktig transaktion gäller om rapporten. Enligt lagen är namnet på och identiteten hos den som rapporterar tvivelaktiga transaktioner sekretessbelagd information.

Denna information får dock lämnas ut för de ändamål som nämns i lagen, såsom för att förhindra, avslöja och utreda samt till undersökning föra penningtvätt och finansiering av terrorism och det brott genom vilket den egendom eller den vinning har fåtts eller kan fås som är föremål för penningtvätt eller finansiering av terrorism. I praktiken innebär detta ofta förundersökningsåtgärder. Om ärendet går vidare till förundersökning utifrån den information som centralen har lämnat ut, inhämtar förundersökningsgruppen normalt själv de skriftliga bevisen som stöder förundersökningen, exempelvis via en bankförfrågning.

Om det finns tecken på penningtvätt, förbrott till den eller finansiering av terrorism i rapporten, skapar centralen för utredning av penningtvätt en utredningshelhet, ett ”mål” i ärendet. Om det verkar finnas skäl att misstänka brott, överförs ärendet i regel antingen till den lokala polisen eller till centralkriminalpolisens undersökningsavdelning. Vid förundersökningen är rapporten om tvivelaktig transaktion ofta en del av ett mer omfattande förundersökningsmaterial som kan bestå av material som har inhämtats med tvångsmedel, skriftliga bevis, berättelser av vittnen och målsäganden och berättelsen av den som misstänks för brott.

En rapport om tvivelaktig transaktion kan sällan utgöra det enda beviset i ett brottmål. Åklagaren utför åtalsprövning utifrån förundersökningsmaterialet och väcker åtal om det finns sannolika skäl att misstänka brott. I så fall överförs ärendet till tingsrätten för behandling.  

Tecken på finansiering av terrorism i en kunds verksamhet kan upptäckas med hjälp av flera olika riskindikatorer. Speciellt när det gäller att upptäcka finansiering av terrorism behövs en helhetsbild av kundens ekonomiska verksamhet, eftersom en enda av de senare nämnda ovanliga transaktionerna är sällan någon indikation på finansiering av terrorism. När kundens kontotransaktioner följs upp kan det exempelvis upptäckas ovanligt många köp av campingutrustning eller stridsverktyg, köp av kemiska substanser, transaktioner som anknyter till köp av produkter med dubbla användningsområden eller annat tvivelaktigt, såsom plötsligt uttag av alla medel på ett konto i kontanter.

Det kan också anses som tvivelaktigt om en person får flera mindre belopp till sitt konto utan någon klar anledning eller om det annars finns oförklarliga transaktioner på ett konto. Personer som deltar i terroristisk verksamhet kan överföra medel till sin närkrets, som sedan överför medlen vidare till exempel till utlandet eller till inhemska organisationer, och syftet med verksamheten av dessa förblir oklart.

Det är också möjligt att utnyttja geografiska indikatorer för att upptäcka finansiering av terrorism. Om en person exempelvis reser till närheten av konfliktområden eller om medel överförs dit kan vara en indikation på att en terroristgrupp stöds. Utifrån tjänster som kunden har använt kan det dras slutsatser som hjälper till att upptäcka finansiering av terrorism och personer som reser i väg för att bli utländska stridanden. Till exempel köp av en livförsäkring och till exempel köp av ett terrängfordon med hjälp av ett finansieringsbolag tillsammans med andra indikatorer kan vara tvivelaktig verksamhet ur synvinkeln av finansiering av terrorism.

Centralen för utredning av penningtvätt tog emot cirka 230 000 rapporter om tvivelaktig transaktion under år 2022. En del av rapporterna behandlas manuellt och en del av rapporterna behandlas utifrån automatiska indikatorer som centralen har infört.

Om det finns tecken på penningtvätt, förbrott till den, finansiering av terrorism eller åtgärder som kan äventyra den nationella säkerheten i ärendet, överlämnar centralen rapportens uppgifter vidare. Ofta är uppgifterna i rapporten otillräckliga eller de kan ha en anknytning till en större helhet, och då inhämtar centralen ytterligare information med hjälp av nationellt och internationellt samarbete. Centralen lämnar ut uppgifter till exempel till polisinrättningar, Tullen och skyddspolisen samt till utländska centraler för utredning.

Om du är en privatperson som vill berätta om en omständighet som har samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism kan du skicka e-post till [email protected] eller informera polisen om en ickebrådskande material eller fenomen via nättipset.

RA-rapporteringen görs i Rapportörsportalen i Finansinspektionens nya rapporteringssystem. Rapportörens rapportörspecifika rapporteringsskyldigheter framgår av rapportörsportalen.

Du hittar närmare anvisningar på Finansinspektionens webbplats.

Fullmakterna för användning av det nya rapporteringssystemet som Finansinspektionen fungerar i tjänsten Suomi.fi-fullmakter, och rapportörerna ska själva sköta administrationen av fullmakterna.

Du hittar närmare anvisningar på Finansinspektionens webbplats.

Nollrapport, dvs. rapporten Inget att rapportera kan lämnas in av en rapportör som inte har några i penningtvättslagen avsedda kunder eller vars verksamhet inte ännu har inletts. Om verksamheten har upphört ska Finansinspektionen underrättas om saken så att rapporteringsskyldigheten kan strykas.

Rapporteringen ska alltid göras via Rapportörsportalen.

Sök dig till tillsynsregistret för penningtvätt med en elektronisk ansökningsblankett på adressen: https://sahkoinenasiointi.ahtp.fi/sv/palvelut

Om du upptäcker ett fel i en redan skickad ansökan, kan du meddela ändringarna per e-post till adressen [email protected]. Vi uppdaterar uppgifterna i ansökan. 

Som stöd för registreringsbeslutet använder vi ett handelsregisterutdrag där vi kontrollerar företagets basuppgifter. Om det sker ändringar i företagets basuppgifter i handelsregistret, uppdateras uppgifterna inte i vårt tillsynsregister.

Ändringar av företagets registeruppgifter ska göras på ändringsblanketten som finns i samma e-tjänst som registreringsansökan.

Storleken på den avgift som tas ut för registrering i tillsynsregistret för penningtvätt fastställs i statsrådets förordning om avgifter till regionförvaltningsverken åren 2019 och 2020 (1244/2018). Eftersom det är fråga om en avgift som fastställs i förordningen är det inte möjligt att göra dessa belopp rimligare.

Skyldigheterna i lagen om penningtvätt gäller såväl gamla som nya kunder, så även gamla kunders identitet ska styrkas om det inte tidigare har gjorts. Identiteten kan styrkas med en handling, till exempel ett pass, eller stark autentisering, till exempel bankkoder.

Den anmälningspliktige ska spara namnet på den handling som använts för att styrka identiteten, handlingens nummer eller någon annan identifieringsuppgift samt den som utfärdat handlingen eller en kopia av handlingen, eller om kundens identitet styrkas elektroniskt ska den anmälningspliktige förvara identifieringsuppgifterna om det förfarande eller de källor som använts för styrkandet.

Om era gamla kunder redan har identifierat sig elektroniskt så att ovan nämnda identifieringsuppgifter om styrkandet av identiteten har sparats och innehas av er uppfyller styrkandet av era kunders identitet redan nu kraven i lagen om penningtvätt.

I lagen om penningtvätt fastställs en begränsningsbestämmelse enligt vilken man inte behöver söka sig till tillsynsregistret om verksamhet som omfattas av lagen om penningtvätt bedrivs sporadiskt eller i mycket begränsad omfattning och alla följande förutsättningar uppfylls:

• Verksamheten är småskalig, dvs. kundens transaktioner överstiger inte 1 000 euro.
• Verksamheten är inte företagets eller personens huvudsakliga affärsverksamhet utan en sidotjänst som direkt anknyter till den och vars andel av räkenskapsperiodens omsättning är högst fem procent.
• Företagets huvudsakliga affärsverksamhet hör inte till tillämpningsområdet för lagen om penningtvätt.
• Verksamhet erbjuds kunder inom den huvudsakliga affärsverksamheten och inte allmänheten.
• Verksamheten är annan än sådan penningförmedling som avses i 1 § 2 mom. 5 punkten i lagen om betalningsinstitut.

Eftersom alla ovan nämnda villkor ska uppfyllas samtidigt kan begränsningsbestämmelsen anses vara mycket sträng. Därför omfattas i princip en näringsidkare som bedriver vilken verksamhet som helst som definieras i lagen om penningtvätt av tillämpningsområdet för lagen om penningtvätt. Regionförvaltningsverket har ansett att begränsningsbestämmelsen kan tillämpas närmast på ett större företag vars huvudsakliga affärsverksamhet inte omfattas av tillämpningsområdet för lagen om penningtvätt (till exempel en disponentbyrå) och en tjänst enligt lagen om penningtvätt som tillhandahålls kunderna inom sådan affärsverksamhet (till exempel skötsel av husbolagets bokföring som erbjuds en disponentkund) är mycket marginell både till penningbelopp och jämfört med företagets egen omsättning. Enligt 2 § i finansministeriets förordning (678/2017) ska verksamhet där storleken på kundens affärsverksamhet eller den sammanhängande affärsverksamheten sammanlagt understiger 1 000 euro anses vara småskalig.

Alla aktörer som regionförvaltningsverket har tillsyn över ska vara upptagna i något register som förs av regionförvaltningsverket. 

Endast de aktörer som inte är tillståndsövervakade eller skyldiga att registrera sig i något annat register som förs av tillsynsmyndigheten ska söka sig till tillsynsregistret för penningtvätt.

Eftersom ert företag redan finns i tillsynsmyndighetens andra register behöver ni inte göra en ansökan till tillsynsregistret för penningtvätt. Att vara registrerad i handelsregistret utesluter inte skyldigheten att registrera sig i regionförvaltningsverkets tillsynsregister för penningtvätt.